Namn på myndigheter och andra förvaltningsorgan
Huvudregeln för namn på myndigheter och andra förvaltningsorgan är att namnet ska tala om för mottagaren vad som är myndighetens viktigaste uppgift och vilken typ av myndighet det handlar om. Namnet ska bildas utifrån kraven i språklagen och förvaltningslagen.
Namn på båda nationalspråken
Myndigheter och andra förvaltningsorgan inom statsförvaltningen, i tvåspråkiga kommuner och i tvåspråkiga välfärdsområden i Finland ska ha namn på båda nationalspråken. Slutresultatet blir ofta bäst om planeringen av namnen startar samtidigt på finska och svenska, eftersom det då finns utrymme att reagera på en namnidé som fungerar bara på det ena språket.
Både innehållsexperter och språkexperter kan gärna inkluderas i planeringen av namn på myndigheter. Innehållsexperter kan bidra med specifik information inom området medan språkexperter kan bidra med synpunkter på hur begripliga och funktionsdugliga namnförslagen är. När det behövs både ett finskt och ett svenskt namn kan översättare inom organisationen vara till stor hjälp.
Goda exempel på namn där myndighetens viktigaste uppgift framgår är Energimyndigheten, Marknadsdomstolen och Statistikcentralen. Om namnet innehåller mycket information om verksamheten blir det ofta för långt, vilket betyder att det finns ett behov av en förkortning. Läs mer i kapitlet Förkortningar för offentliga namn.
Ett bra namn på en myndighet ska vara lätt att komma ihåg, skriva, uttala och böja. Namn som följer förvaltningslagens krav på ett sakligt, klart och begripligt språk uppfyller oftast dessa kriterier. Det svenska namnet ska följa svenskans skrivregler och det finska namnet finskans skrivregler. Läs mer i kapitlet Förvaltningslagens krav på offentliga namn.
Namnleder som myndighet och verk
Namnet på en myndighet ska signalera att det handlar om ett namn på en offentlig aktör. Beskrivande namnleder som verket eller myndigheten är entydiga och smidiga och hjälper allmänheten att hitta rätt service. Utöver namnlederna myndigheten och verket kan också namnleder som styrelsen, centralen och inspektionen användas om myndigheter på svenska.
Namnlederna centrum, center och central
På svenska förekommer centrum, center och central som motsvarighet till finskans keskus. Både centrum och center är problematiska att böja och därmed svåra att hantera i språkbruket. Därför fungerar det inte alltid att översätta keskus med något av de här orden. Institutet för de inhemska språken heter Kotimaisten kielten keskus på finska. I det här namnet motsvaras finskans keskus av svenskans institut.
Förkortningar bara om det behövs
Den bästa utgångspunkten vid planeringen är att namnet ska fungera utan en förkortning. Om en förkortning behövs ska den bara användas som komplement till det officiella namnet, inte i stället för det. Förkortningar kan behövas till exempel i tabeller, e-postadresser, webbadresser och sociala medier.
Fungerande förkortningar är bildade utifrån de första bokstäverna i orden som ingår i namnet och består av högst fyra bokstäver: JM (Justitieministeriet), FPA (Folkpensionsanstalten) eller kortformer som kan härledas till hela namnet: Skypo (Skyddspolisen). Läs mer i kapitlet Förkortningar för offentliga namn.
Namnbyte krävs inte vid varje organisationsförändring
Ett namnbyte är inte alltid nödvändigt när två myndigheter slås samman. Ett namnbyte medför alltid medför kostnader vilket i sig kan vara en orsak till att överväga namnbytet noggrant. Det som också talar för att använda ett existerande namn är att namnet sedan tidigare är känt, vilket innebär kontinuitet i kommunikationen utåt. När Utbildningsstyrelsen och Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete slogs samman fick den nya myndigheten namnet Utbildningsstyrelsen.
Namnvårdsgruppens rekommendation
Namnvårdsgruppen i Sverige har tagit fram en utförlig rekommendation om namn på myndigheter. Även om rekommendationen i första hand gäller myndighetsnamn i Sverige kan det mesta tillämpas på namn på myndigheter också i Finland. Det som skiljer rekommendationerna åt är lagstiftningen: I Finland ska tvåspråkiga myndigheter få namn på finska och svenska. Eventuella förkortningar ska också bildas separat på båda nationalspråken för att möta kraven i språklagen.
Till Namnvårdsgruppens rekommendation(Öppnas i ny flik., Du omdirigeras till en annan webbtjänst.)
Myndighetsnamn och skrivregler
Huvudregeln för namn på myndigheter är att de skrivs med stor bokstav både på svenska och finska. Läs mer i kapitlet Skrivregler för offentliga namn och hävdvunna ortnamn. På finska finns viss vacklan i valet mellan stor och liten bokstav. Läs om finskans skrivregler i kapitlet Nimien oikeinkirjoituksesta ja taivutuksesta.
Dela sidan