Vägnamn på två språk

Vägar i tvåspråkiga kommuner ska ha namn på både svenska och finska. Planeringen löper ofta smidigast om den sker samtidigt på båda språken. Då är det också lättast att undvika otympliga översättningar i slutfasen. När nya namnförslag har tagits fram är det klokt att jämföra dem mot existerande namn både i den egna kommunen och i grannkommunerna för att undvika namnkrockar.

Vägnamnen *Knaperbackavägen* och *Knaperbackantie* finns bara i Sibbo och kan därför inte förväxlas med vägnamn i grannkommunerna. Foto: May Wikström

Fungerande namn på båda språken

I Helsingfors föreslogs namnen Melodiparken och Melodiapuisto i ett nytt bostadsområde med schlagermusik som namntema. Eftersom planeringen skedde parallellt blev det tidigt klart att det svenska förslaget inte kunde användas. Det berodde på att det redan fanns en gata med namnen Melodivägen och Säveltie i en annan del av staden. Att använda samma förled i vägnamn i olika delar av en kommun är problematiskt med tanke på räddningssäkerheten. Trots att det finska namnförslaget skulle ha fungerat ratades båda förslagen.

Ibland kan också ett förslag på ett helt namntema i ett nytt bostadsområde behöva slopas för att det bara fungerar på det ena språket. Även om till exempel temat björn kan leda till goda namnförslag på finska kan det vara svårt att hitta motsvarande svenska förslag. Det här beror på att ordet björn har många positivt laddade synonymer på finska, som kontio, mesikämmen och otso, medan svenska synonymer som myrtass, skogskisse och styggnacke inte alltid uppfattas som neutrala och därför sällan är lämpliga för vägnamn.

Hävdvunna ortnamn ska inte översättas

Många hävdvunna ortnamn har separata svenska och finska former och det naturliga är då att använda båda namnformerna i vägnamn. Exempel på det här är Blåbärslandsvägen – Mustikkamaantie och Dickursbyparken – Tikkurilanpuisto.

Det finns också många hävdvunna ortnamn som har antingen bara en svensk eller en finsk form och som används på båda språken. Namnparet Fäbodavägen – Fäbodantie är det naturliga valet eftersom namnet Fäboda används också på finska. Om Fäboda översätts i det finska vägnamnet går kopplingen till det ursprungliga namnet förlorad. På samma sätt kan vägnamnen Jokivarsivägen och Jokivarrentie bildas utifrån det finska ortnamnet Jokivarsi. Efterlederna vägen och tie signalerar vilket vägnamn som är svenskt och vilket vägnamn som är finskt.

Fäboda och Pörkenäs är hävdvunna ortnamn som saknar finska motsvarigheter. Därför ingår de svenska namnen också i de finska vägnamnen. Foto: Ulla Onkamo

Principen att inte översätta gäller också personnamn. En väg som ska få ett namn efter en person som heter Anders Back ska alltså få namnen Anders Backs väg och Anders Backin tie. Historiska personer kan däremot tidigare ha fått sina namn översatta och då är det naturligt att använda det översatta namnet i ett vägnamn. En lämplig finsk motsvarighet till Per Brahegatan är därför Pietari Brahen katu.

Risken med att översätta hävdvunna ortnamn

I sällsynta fall kan ett hävdvunnet ortnamn översättas. Det kan till exempel gälla ett namn på en åker eller en äng som finns på en gammal karta men som fallit i glömska. Det här förutsätter ändå att namnet inte längre används aktivt och att det är så genomskinligt att inte finns någon risk för att det översätts fel. Ett svenskt namn som Österängen kan översättas till Itäniitty och användas i ett finskt parknamn som Itäniitynpuisto, men också Österänginpuisto eller Österängeninpuisto går bra.

Det finns alltid en risk för att översättningen blir fel och därför är det aldrig oproblematiskt att översätta ett ortnamn. I Helsingfors finns många svenska ortnamn som översatts fel. Ett exempel är stadsdelsnamnet Kottby som översatts till Käpylä. Det svenska namnet har vid översättningen tolkats ha koppling till ordet kotte som i grankotte, även om namnet sannolikt är bildat till personbinamnet kotte med betydelsen ’tjock’, ’klumpig’.

Finska namn i svenska vägnamn

När ett finskt ortnamn ingår i förleden i ett svenskt vägnamn ska ortnamnet stå i grundform även om det står i genitiv i det finska vägnamnet. Ett vägnamn som bildas utifrån det finska ortnamnet Pitkäjärvi ska alltså få formen Pitkäjärventie på finska och Pitkäjärvivägen på svenska.

Det finska namnet *Alku* i det svenska vägnamnet *Alkuvägen* i Helsingfors står i grundform. Vägen har fått sitt namn efter parcelleringsandelslaget *Alku* i Baggböle. Foto: Ulla Onkamo

Svenska namn i finska vägnamn

När ett svenskt ortnamn ingår i ett finskt vägnamn böjs ortnamnet i genitiv.

Om det svenska namnet slutar på en vokal fogas ett genitiv-n direkt till namnet.

Åminne + genitiv-n + tie > Åminnentie (Åminnevägen)

Om det svenska namnet däremot slutar på en konsonant behövs en fogevokal före genitivändelsen.

Eknäs + fogevokalen i + genitiv-n + tie > Eknäsintie (Eknäsvägen)

Två- eller flerstaviga svenska hemmansnamn med genitivändelsen -as eller –us böjs med -ks- i genitivformen på finska.

Ollas > Ollaksentie (Ollasvägen)
Stuvus > Stuvuksentie (Stuvusvägen)

Det svenska gårdsnamnet *Ollas* böjs med *-ks-* i genitiv på finska och därför heter vägen *Ollaksentie* på finska. Foto: Maria Vidberg

Svenska ortnamn står antingen i obestämd form (Singsby) eller bestämd form (Algrundet, Västerbyn). Ett ortnamn i obestämd form behåller den obestämda formen också i det finska vägnamnet.

Singsby + genitiv-n + tie > Singsbyntie (Singsbyvägen)

Både osammansatta och sammansatta ortnamn som står i bestämd form kan ingå antingen i obestämd eller bestämd form i det finska vägnamnet. I det svenska vägnamnet står namnet i obestämd form oberoende av valet i finskan.

Näset > obestämd form Näs + fogevokalen i + genitiv-n > Näsintie (Näsvägen)
Näset + fogevokalen i + genitiv-n + tie > Näsetintie (Näsvägen)
Algrundet > obestämd form Algrund + fogevokalen i + genitiv-n > Algrundintie (Algrundsvägen)
Algrundet + fogevokalen i + genitiv-n + tie > Algrundetintie (Algrundsvägen)

Obestämd form av ett ortnamn är ofta det smidigaste alternativet och ibland det enda, eftersom ett finskt vägnamn bildat utifrån den bestämda formen kan bli otympligt (”Västerbynintie”).

Västerbyn > obestämd form Västerby + genitiv-n > Västerbyntie (Västerbyvägen)

Samiska vägnamn

För planering av samiska vägnamn gäller samma principer som för namnplanering i tvåspråkigt svenska och finska kommuner. Kommunerna i det samiska hembygdsområdet är visserligen enspråkigt finska men enligt den samiska språklagen ska myndigheterna använda samiska i Enontekis, Enare och Utsjoki samt de norra delarna av Sodankylä.

*Boazonjárgeaidnu* och *Poroniementie* är ett fungerande namnpar eftersom *Boazonjárga* också har den finska parallellformen *Poroniemi*. Foto: Kaarina Vuolab-Lohi

Ett samiskt ortnamn i ett finskt vägnamn ska alltså inte översättas. Ett vägnamn utifrån det enspråkigt nordsamiska namnet Sieiddesavu ska till exempel bli Sieiddesavvongeaidnu på samiska och Sieiddesavuntie på finska. Efterleden tie signalerar att vägnamnet är finskt. Om ett ortnamn har en etablerad samisk och en etablerad finsk namnform som Boazonjárga ‒ Poroniemi är det naturligt att bilda vägnamnen Boazonjárgeaidnu och Poroniementie.