Memorialnamn
Ett memorialnamn är ett namn som getts till minne av en person, en händelse eller någon annan omständighet: Agricolagränden, Minna Canths gata, Självständighetsparken. Kommuner har befogenhet att ge till exempel gator, öppna platser och parker memorialnamn, medan naturobjekt som vattendrag eller öar och holmar inte kan få memorialnamn.
Ett vägnamn ska kunna användas som adress av både privatpersoner och företag utan att upplevas som laddat. Därför ska ett memorialnamn alltid övervägas noggrant. Om man vill hedra minnet av en person, finns det andra sätt att göra detta på än genom ett vägnamn, till exempel genom en minnesplakett eller en namnförsedd bänk.
Förenta nationernas expertgrupp för ortnamn har utarbetat allmänna principer för memorialnamn. Syftet med dessa är att främja ett stabilt namnbestånd och förebygga onödiga namnbyten. Våra rekommendationer bygger på de här principerna.
- Ett memorialnamn kan övervägas tidigast fem år efter en persons död, även om allmänheten kan framföra önskemål tidigare än så. Personens anhöriga ska också godkänna memorialnamnet.
- Hen ska dessutom ha en betydande koppling till orten och dess historia, till exempel vara född på orten, ha bott en stor del av sitt liv på orten eller ha utfört en betydande livsgärning på orten.
- Vägar och gator ska inte uppkallas efter affärsverk, företag, föreningar och liknande. Ett memorialnamn kan komma i fråga endast om till exempel en förening har verkat under samma namn på samma plats i flera generationer och om dess lokala betydelse är stor. I Helsingfors fick till exempel Ponnistusstigen sitt namn efter Finlands näst äldsta idrottsförening som fortfarande är verksam.
- Memorialnamn ska inte koncentreras till samma stadsdel eller bostadsområde.
Det finns flera sätt att bilda ett memorialnamn på. Det bästa är att utgå både från personens för- och efternamn, som till exempel i Akseli Toivonens plan eller Akseli Toivonenplanen. Ett memorialnamn som Akseligatan eller Toivonengatan som bygger antingen bara på för- eller efternamnet syftar inte lika entydigt på en viss person.
Artistnamn och smeknamn i memorialnamn
Om en person är bäst känd för allmänheten under sitt artistnamn kan artistnamnet ingå i memorialnamnet, till exempel Juice Leskinen för att hedra musikern Juhani Leskinens minne.
Också ett smeknamn kan komma i fråga om namnet är neutralt till tonen även för andra än dem som känner personen. Det problematiska med att utgå från ett smeknamn är att det kan förekomma flera parallella stavningar och att memorialnamnet därför kan leda till praktiska problem i språkbruket.
Ett exempel på detta är smeknamnet Vadd-Mamma, som användes om Aline Grönberg, ägare till Åbo Vadd och verksam i Åbo under första halvan av 1900-talet. Grönberg blev allmänt känd under smeknamnet Vadd-Mamma som förekommer också i formerna Vadd–mamma och Vaddmamma. Om smeknamnet ska ingå i ett memorialnamn kan det vara svårt att avgöra vilken stavning som är lämpligast.
Ett annat problem med ett smeknamn av den här typen är att det i dag inte nödvändigtvis ses som tillräckligt neutralt för att fungera som memorialnamn, även om smeknamnet på sin tid sågs som en hedersbetygelse. Därför kan det bästa alternativet också i ett sådant här fall vara att ge gatan namnet Aline Grönbergs gata.
Om den person som ska hedras med ett memorialnamn har ett namn som är svårt att stava eller uttala är det ofta klokt att hellre namnge en park än en gata efter personen. Helene Schjerfbeck har till exempel fått ge namn till en park i Helsingfors.
Dela sidan