Dialektala drag i vägnamn
Ortnamn är allmän egendom som ska vara tillgänglig för alla. Tillgängligheten ökar när namnen följer dagens skrivregler och när likalydande namn stavas på samma sätt i hela landet. Ett av de tyngst vägande skälen för enhetlig stavning är räddningssäkerheten, eftersom det är ohållbart för polisen och brandkåren att i nödsituationer orientera sig bland olika stavningsvarianter. Stavningen av ett ortnamn kan kontrolleras i Lantmäteriverkets tjänst Kartplatsen.
Till Kartplatsen(Öppnas i ny flik., Du omdirigeras till en annan webbtjänst.)
Stavning enligt moderna skrivregler
I svenskan genomfördes år 1906 en stavningsreform, som för ortnamnens del till exempel innebar att stavningen av namn som Kalfhagen och Hvitträsk förenklades till Kalvhagen och Vitträsk. Också så kallade dekorativa skrivformer som Westerby, Böhle och Nääs förenklades till Västerby, Böle och Näs.
Namnvårdens uppgift är att granska namnskicket som helhet. När namn förs in på officiella kartor är det därför viktigt att se på stavningen ur ett nationellt perspektiv. I privata sammanhang kan olika stavningsvarianter som Lillörn, Lillöun, Lihlöun, Lissöun och Lillöuren förekomma. Däremot ska namnet Lillören alltid stavas på samma sätt på kartan och i andra officiella sammanhang.
Enligt samma princip står det Hemskogen på kartan trots att uttalet av ordet hem förekommer till exempel i formerna heim, hejm och himm. Den som kan dialekten i ett område vet hur namnet uttalas på dialekt också när hen ser Hemskogen stavat enligt skrivreglerna. Den normaliserade namnformen hjälper i första hand den som inte kan dialekten och gör ortnamnen tillgängliga för alla som behöver använda dem.
Standardisering på Lantmäteriverkets kartor
Det är inte bara stavningen som standardiseras på Lantmäteriverkets kartor. Till exempel markeras vattendrag alltid med samma färg på kartan, oberoende av vilken färg vattnet har i verkligheten.
Dialektala ord och dialektala ordfogar i vägnamn
Även om stavningen av ortnamn standardiseras på kartorna finns det utrymme för en del dialektala drag. Orden skån (’smuts’), pott (’göl’) och skjora (’skata’) saknas helt i allmänspråket och kan därför ingå i namn på kartan: Skånpotten, Skjormyran.
Dialektala ordfogar förekommer i viss utsträckning i de standardiserade namnen på Kartplatsen för att skrivformerna ska motsvara uttalsformerna. Därför står det till exempel Skataviken (inte Skatviken), Aliholmen (inte Alholmen) och Träskesbäcken (inte Träskbäcken) på kartan.
Dialektala ordfogar
Kartplatsen kan användas som hjälpmedel för att ta reda på hur fogen i ett sammansatt vägnamn ska se ut. En sökning på till exempel ”träsk*, Nykarleby” ger träffar på hävdvunna ortnamn som Träskesbäcken och Träskesmossen. Med detta som utgångspunkt kan ett vägnamn som Träskesbäcksvägen bildas.
Dela sidan