Identiska vägnamn i sammanslagna kommuner

Med tanke på räddningssäkerheten är det viktigt att varje väg i en kommun har ett unikt namn. Det är också bra att undvika identiska vägnamn i kommuner som gränsar till varandra. Vid kommunsammanslagningar är det därför helt nödvändigt att byta ut eventuella identiska vägnamn. Också namn som är nästan identiska och lätt kan förväxlas med varandra kan behöva bytas ut. Sådana exempel är Vitsippsvägen och Vitsippevägen.

När två vägar har identiska namn är det bäst att byta namn på den väg där bytet påverkar så få som möjligt. Även om namnen är identiska bara på antingen svenska eller finska ska båda namnen bytas ut, som i exemplen Granbranten – Kuusirinne och Granbrinken – Kuusirinne.

Det kan vara motiverat att behålla namnet om

• det är många som bor längs vägen
• det finns flera företag på vägen
• vägen är en viktig genomfartsled eller en infartsled till ett bostadsområde
• namnet har historisk bakgrund eller är vedertaget och etablerat
• namnet har en koppling till sin omgivning, till exempel Kvarnvägen som fått sitt namn efter en kvarn vid vägen.

Ett namnbyte kan vara motiverat om

• det bor endast få personer längs vägen
• få eller inga företag finns på vägen
• vägen är kort och inte ligger centralt
• namnet är relativt nytt
• namnet har koppling till ett visst namntema och därför är lätt att byta ut mot ett annat namn på samma tema.

Ett vägnamn som hör till ett visst tema är visserligen lätt att ersätta med ett annat namn i samma kategori, men ibland kan det ändå vara tydligare att låta temanamnen utgöra en oförändrad helhet och i stället byta ut det identiska namnet som finns i en annan del av kommunen.

Två identiska vägnamn kan skiljas från varandra också genom bestämningar, till exempel utifrån namnet på stadsdelen eller byn. Två Strandvägen i olika delar av kommunen kan till exempel få namnen Norrby Strandvägen och Böle Strandvägen. Den här typen av namn blir ändå lätt långa och ska därför användas sparsamt. Det finns en risk att invånarna i sitt vardagliga språkbruk låter bli att använda bestämningen, vilket kan leda till missförstånd. I en tvåspråkig kommun ska bestämningarna läggas till både det svenska och det finska vägnamnet: Böle Strandvägen – Bölen Rantatie. I det ursprungliga vägnamnet ska den bestämda formen och den stora bokstaven behållas.