Sammanfattning: tips för planering av vägnamn

• Vägnamnets viktigaste uppgift är att skilja en väg från andra vägar. Namnet ska också leda språkbrukaren rätt. Ett vägnamn som är stabilt och inte ändras uppfyller den här funktionen bäst. Därför ska ett vägnamn ändras bara om det är nödvändigt, till exempel med tanke på räddningstjänsten.

• Namnskicket i ett område är en god utgångspunkt för planeringen av nya vägnamn. Hävdvunna ortnamn som ingår i vägnamn ger namnen en lokal prägel.

• Lantmäteriverkets webbtjänst Kartplatsen är ett utmärkt hjälpmedel vid planeringen av nya namn. Materialet i Institutet för de inhemska språkens namnarkiv kan också vara till nytta. Intervjuer med ortsbor, gamla kartor och handlingar kan ge uppslag till nya vägnamn.

• Ett vägnamn ska vara lätt att komma ihåg, stava och uttala. Väg, gata och gränd är fungerande efterleder i vägnamn.

• Nya vägnamn ska följa dagens skrivregler. Den stavning som finns på Kartplatsen rekommenderas när ett hävdvunnet ortnamn ligger som grund för ett vägnamn. Namnen på kartan är granskade av Institutet för de inhemska språken.

• Hävdvunna naturnamn, gårdsnamn eller bynamn ska inte översättas. Kotimäkivägen är ett fungerande svenskt vägnamn som har bildats utifrån namnet Kotimäki.
• Vägnätets struktur behöver beaktas i planeringen. Namn med samma förled ska planeras så att de följer strukturen på ett logiskt sätt, det vill säga namnet Tallvägen ska till exempel beteckna en större väg än Tallgränden.

• Språk- och namnexperter kan bidra med sin expertis. Också den kunskap ortsbor och experter på ortens historia har kan vara till nytta.