Webbadresser

Myndighetens officiella namn är i allmänhet den bästa utgångspunkten för myndighetens webbadress. En förkortning eller en kortform kan användas som adress om myndighetens namn är långt eller består av flera ord. Institutet för de inhemska språken använder till exempel kortformen Språkinstitutet i sin webbadress. En förkortning fungerar som webbadress bara om den är etablerad och känd.

Resultatet blir ofta bäst när webbadressen planeras samtidigt som namnet på webbplatsen eller tjänsten. Då kan en situation undvikas där det planerade namnet måste ändras eftersom den önskade webbadressen visar sig vara upptagen. Vid sidan av en finsk och en svensk adress kan också webbadresser på andra språk planeras. Det går att reservera både en adress som utgår från myndighetens eller tjänstens namn och en adress som bygger på en eventuell förkortning. Om namnet på myndigheten eller tjänsten innehåller skandinaviska tecken kan adresser både med och utan dessa tecken användas parallellt.

Svenska och finska adresser

Lagstiftningen kräver inte att tvåspråkiga myndigheter ska ha separata svenska och finska webbadresser, men myndigheter har enligt språklagen rätt att ge bättre språklig service än lagen förutsätter. I praktiken är den svenska webbadressen ofta gömd bakom den finska adressen på många myndigheters och kommuners webbsidor. Det här betyder att den svenska adressen leder till den svenska ingångssidan men syns i adressfältet i formen myndighetens/kommunens namn på finska + .fi/sv. Till exempel leder adressen esbo.fi användaren till sidan espoo.fi/sv.

Tvåspråkiga myndigheter kan ändå utnyttja möjligheten att ge bättre service än lagen kräver genom att skapa webbadresser på två språk och på det sättet öka användarvänligheten och den språkliga jämlikheten. Kyrkslätts kommun har till exempel skapat webbadresserna kyrkslatt.fi och kirkkonummi.fi.

På Transport- och kommunikationsverkets webbplats finns allmänna råd om webbadresser och vilka tekniska begränsningar som gäller adresser som slutar på .fi.