Gå till innehållet

Principer för planering av vägnamn

Namn på vägar, gator, gränder, parker och öppna platser är exempel på offentliga namn som planeras i kommunerna. Offentliga namn ska skiljas från hävdvunna ortnamn som namn på till exempel byar, sjöar och holmar, som uppstått spontant bland lokalbefolkningen och som kommunerna inte har befogenhet att bestämma över. Läs mer i kapitlet Två typer av ortnamn: hävdvunna och offentliga.

Namn på gator är exempel på namn som planeras i kommunerna. Foto: Bianca Ortiz Holmberg

Planerade vägnamn fastställs ofta i kommunernas detaljplaner. En del av namnen som ingår i detaljplanerna används också som adresser och finns då i kommunernas adressystem. Oftast är det vägar, gator och gränder som används som adresser medan namn på parker och öppna platser sällan är någons adress. Också vägnamn i glesbygden kan ingå i adressystemet även om de inte nödvändigtvis omfattas av detaljplanen.

I den här texten används i fortsättningen vägnamn för att syfta på namn på vägar, gator, gränder och andra planerade namn i kommunerna.

Principer för ett bra vägnamn

Vägnamnets viktigaste uppgift är att skilja en väg från andra vägar. Namnet ska också hjälpa användaren att orientera sig. Ett vägnamn som är stabilt och inte ändras uppfyller den här funktionen bäst. Därför ska vägnamn inte ändras i onödan.

Vägnamn ska planeras så att de fungerar i det vardagliga språkbruket. Eftersom de omfattas av förvaltningslagens krav på ett sakligt, klart och begripligt språk ska de vara neutrala till både innehållet och stilen. Namn som Passionsgatan och Krigarvägen kan upplevas som besvärande eller väcka obehag hos invånarna.

Hamngatan är ett exempel på ett sakligt, klart och begripligt vägnamn. Foto: Maria Vidberg

Ett vägnamn är bäst när det är lätt att komma ihåg, uttala och stava. Till exempel ska ett personnamn som kan vara svårt att stava inte användas i ett vägnamn som någon har som sin adress. Eftersom ett vägnamn som Helene Schjerfbecks gata kan bli svårt att hantera som adress kan Helene Schjerfbecks namn därför i stället ingå i namnet på en park eller ett torg.

Ett namn med en efterled som vägen, gatan eller gränden, som talar om att det handlar om ett vägnamn, är ofta smidigast i språkbruket. Vägnamn som Regnbågen och Vågbrytaren kan fungera om Regnbågen är namnet på en bågformad väg och Vågbrytaren är en väg som ligger närmast havet. Sådana namn ska ändå användas sparsamt.

Efterleder som vägen, gatan eller gränden är ofta smidigast i språkbruket. Foto: Maria Vidberg

Vägnamn utan efterled

Även om namn som Soppen eller Hänget (trädhänge) kan liva upp namnbeståndet är namnen ofta svåra att använda i praktiken. Det kan leda till problem med val av preposition: Ska man säga att man bor i eller Soppen? Om den som bor på Hänget blir tvungen att förklara att Hänget är en gata är namnet inte funktionellt.

Stavningen av svenska vägnamn ska följa dagens svenskans skrivregler. Svenska Akademiens ordlista (SAOL) och Svensk ordbok (SO) erbjuder hjälp med hur svenska ord ska stavas, böjas och hanteras i sammansättningar. Myndigheternas skrivregler och publikationen Praktiska skrivråd utgiven av Ortnamnsrådet i Sverige ger råd om stavning och bildning av svenska namn.

Till SAOL och SO(Öppnas i ny flik., Du omdirigeras till en annan webbtjänst.)

Till Myndigheternas skrivregler(Öppnas i ny flik., Du omdirigeras till en annan webbtjänst.)

Till Praktiska skrivråd(Öppnas i ny flik., Du omdirigeras till en annan webbtjänst.)

Namngivningsgrunderna i fokus

Namnplaneringsarbetet i en kommun underlättas av information om varför vägarna fått sina namn. Vid planeringen av nya vägnamn kan namngivningsgrunderna därför dokumenteras till exempel i kommunens adressregister. Informationen kan vara intressant också för allmänheten.

Några exempel:

  • Stenbackagränden utifrån gårdsnamnet Stenbacka
  • Storviksvägen med bakgrund i ortnamnet Storviken
  • Ellys torg efter riksdagsledamoten och pedagogen Elly Sigfrids
  • Simhallsplatsen efter simhallen som ligger intill.

I adressregistret är det relevant att anteckna den information som finns tillgänglig om namnet på den gård, den person eller den ort som används i vägnamnet. Information om var till exempel ett ortnamn hittats är också viktig: på en gammal karta, i ett historiskt dokument, i ett arkiv eller i en intervju med en ortsbo.

När ett nytt vägnamn ska planeras i anslutning till ett redan existerande namn är det nyttigt att känna till bakgrunden till det tidigare namnet. Om namnet Pilvägen är bildat till trädslaget pil kan Videvägen eller Sälgvägen fungera som namn på den nya vägen. Om det däremot handlar om den sorts pil som används tillsammans med en pilbåge kan Bågvägen bli ett bra namnpar.

Det är viktigt att känna till bakgrunden till ett vägnamn för att namnet ska bli rätt på både svenska och finska. Raita kan till exempel betyda både rand och sälg. Foto: Maria Vidberg

I tvåspråkiga kommuner avslöjar de svenska och finska vägnamnen ofta namnets bakgrund. Om Pilvägen heter Nuolitie på finska har vägnamnen koppling till pilbågar. En ny väg i närheten kan då få ett namn som anknyter till det här temat. Ett namn som Sälgvägen bryter sambandet till det ursprungliga namntemat.