Förvaltningslagens krav på offentliga namn

Verksamheten inom den offentliga förvaltningen styrs av förvaltningslagen. Paragraf 9 i lagen innehåller bestämmelser om krav på gott språkbruk, vilket i praktiken betyder att myndigheter ska använda ett sakligt, klart och begripligt språk. Eftersom namn är en del av språket gäller kravet också namnen. Ett namn som följer kraven i förvaltningslagen är ofta en fungerande del av språkbruket i övrigt.

För offentliga namn måste lagens krav på saklighet, klarhet och begriplighet i alla lägen prioriteras högre än myndighetens varumärke och logotyp. Namnets främsta syfte ska alltså inte vara att främja varumärket. Ett kort och slagkraftigt namn är en god målsättning, men ett sådant ska inte skapas på bekostnad av begripligheten. Det går utmärkt att bygga ett varumärke med utgångspunkt i ett beskrivande namn som Helsingfors universitet, Museiverket eller tjänsten Fråga bibliotekarien.

Ett sakligt namn beaktar mottagarens perspektiv

Ordet saklig har flera betydelser och det är därför inte helt självklart vad kravet på ett sakligt språk inom den offentliga förvaltningen betyder. I detaljmotiveringarna till förvaltningslagen (RP 72/2002) poängteras tonfallet: myndigheters språkbruk får inte vara kränkande eller nedsättande. Ett osakligt språk uppfyller inte kravet på ett gott myndighetsspråk även om språket i övrigt är både klart och begripligt.

Ett sakligt namn ska vara neutralt till tonen, bara innehålla väsentlig information och inte vilseleda eller kränka. Det ska dessutom främja ett jämlikt och könsneutralt språkbruk. Det är särskilt viktigt att välja ett sakligt namn när det handlar om myndigheter som har hand om känsliga frågor.

Ett klart namn följer vedertagna strukturer i språket

Ett namn som följer vedertagna strukturer i språket uppfyller förvaltningslagens krav på ett klart språk. Svenska namn ska följa svenskans skrivregler och finska namn ska följa finskans skrivregler. När skrivreglerna avviker från varandra måste det här beaktas; finskans skrivregler ska alltså inte tillämpas på svenska namn eller tvärtom. Ett offentligt namn ska också vara lätt att uttala och böja.

I offentliga namn är det centralt med klara och tydliga strukturer som hjälper mottagaren att gestalta namnet. I kommersiella namn är det däremot vanligt att det förekommer medvetna brott mot skrivreglerna, till exempel så att namn skrivs med liten bokstav i logotyper eller att det förekommer versaler mitt i ett sammansatt ord.

Om offentliga namn bryter mot skrivreglerna finns en risk för förvirring och oklarheter, eftersom det kan förekomma olika stavningar av namnet i offentligheten.

Ett begripligt namn är konkret

Kravet på begriplighet i förvaltningslagen har koppling till de ord ett namn innehåller. Ett namn blir begripligt när de ord som ingår i det är konkreta och har en entydig betydelse i allmänspråket. Fackspråkliga termer och intern jargong hör inte hemma i offentliga namn.

Ett exempel på ett abstrakt ord som ingår i ett offentligt namn är livskraft som används inom den kommunala förvaltningen. I ordböcker definieras ordet som ’kraft att leva och verka’ och kopplas ofta samman med andlighet och fysiskt mående, det vill säga något som ligger långt från kommunal verksamhet. Ordvalet är för abstrakt för att användas i namn på kommunala sektorer. Det ger inte heller någon information om vilken verksamhet det handlar om.

Begripligheten i ett namn kan också höra ihop med bruket av förkortningar. Förkortningar för offentliga namn ska användas vid sidan av namnen, inte i stället för dem. Förkortningarna ska bildas separat på finska och svenska. Ett begripligt namn på en myndighet kan alltså inte ha bara en finsk förkortning som används också på svenska.